Sylve/Peter-konflikten: "Ett förkastligt ställningstagande"

Kenth Wasserman ger här, i ett debattinlägg, sin syn på SvRF:s hanterande av Sylve/Peter-konflikten.
"Varför hamnar SvRF här? Min åsikt är att förbundet är ute i helt onödigt blåsväder genom ett förkastligt ställningstagande för en part...Genom att peka ut en part som sanningssägare och den andra som lögnare sätter man sig i en riktigt problematisk situation..."

Varför hamnar SvRF här? Min åsikt är att SvRF är ute i helt onödigt blåsväder genom ett förkastligt ställningstagande för en part. Förbundet har genom att uttrycka sig som man gjort skapat fler motståndare till sitt agernade och har gjort enskilda affären mycket mycket större  än vad den borde blivit.
Man hade enkelt kunnat säga att "Sylve har ett fortsatt förtroende som förbundskapten och vi vidtar inga åtgärder mot Peter utan vi låter rättvisan ha sin gång och avvaktar en eventuell dom".
Man har rätt i att det är ett civilrättsligt ärende mellan två och hade förbundet inte lagt ut  det olyckliga ställningstagandet (pressmeddelandet, red:s anm) hade dels förbundet stått utanför, dels hade parterna varit jämlika. Genom att peka ut en part som sanningssägare och den andra parten som lögnare sätter man sig i en riktigt problematisk situation beroende på hur domen blir.

Dessvärre visar förbundets skrift också på en stor okunnighet gällande komplexiteten kring sexuella övergrepp. Jag vill bara tydliggöra att jag inte tar ställning i den aktuella affären men söker förklaringar till händelseförloppet utifrån en för övergrepp "utsatt" person. Man är inte så kaxig när man är ung och i beroendeställning så att den utsatte inte slåss för sin sak då är inget konstigt. Sedan försöker man ofta förtränga och "glömma" så att det inte kommer någon anmälan under många år är inte så konstigt heller. Dessutom är det inte sällsynt att man tar på sig viss skuld och känner stor skam.

Titta bara på Patrik Sjöbergs agerande. Han har väl aldrig ansetts vara en mes men det satt ändå så långt inne och var så svårt och jobbigt att gå ut med. Han är ju ännu äldre och var ännu yngre när det hände så där tog det ju 25 år eller så. Sjöbergs historia medförde ju direkt att ett antal andra gamla idrottare också steg fram, vilket de antagligen inte gjort heller om inte Patrik gjort det först.

Ett problem har förbundets pressmeddelande och ställningstagande skapat och det är: Hur kan man som utsatt för övergrepp vara säker på att förbundet hanterar frågan mer proffsigt framöver, hur ser handlingsplanen ut? Jag tror mig veta att det finns planer och att man relativt nyligen tagit tag i något liknande ärende med bravur så det är inte mig förbundet ska övertyga, det är medlemmen i framtiden som anser sig blivit utsatt som ska tro på förbundets vilja och förmåga.

En annan delikat fråga är ju vad som händer när/om domen faller. Om det blir en fällande dom, alltså Peter förlorar, så kan man ju fundera på om vi kan ha medlemmar i förbundet som far med osanning mot andra medlemmar i förbundet och då kanske särskilt förbundets ledande företrädare? Om det inte blir en fällande dom, alltså Sylve förlorar, så är det ju hans jobb som står på spel. Eller kan man redan från början säga att båda parter, oavsett utgång, icke riskerar sanktioner från förbundet då återfallsrisken i båda fallen (både gällande ev. utnyttjande och gällande ev. förtal) kan antas vara minimal.

Denna affär har dock fört med sig det goda att det nu debatteras kring problematiken och det dessutom rätt balanserat. Att vi har problem, likt alla andra idrotter, står ju klart om man ser till resultaten av webbfrågorna hos både Hästmagazinet och tidningen Ridsport.

Vi alla som rör oss i sporten och ute på ridskolorna måste våga reagera, agera och ställa frågor för vi kan aldrig garantera att pedofiler inte kommer in i vår sport. Men genom att snabbt "rikta ljuset på dem" blir det svårare för dem att syssla med sina mörka aktiviteter.

Jag att förbundet ändå kontaktar Peter och visar honom den respekt som vilken icke dömd medlem som helst förtjänar att få men som bara Sylve får i detta fall. Varken du, jag eller förbundet kan säga vem som har rätt och vem som har fel, vem som ljuger och vem som talar sanning. Som privatperson får man tro på den eller den andra - men som förbund får/kan man inte ta ställning i sakfrågan.