Analys 2 Sylve/Peter-konflikten: Personliga tragedier

Konflikten mellan Sylve Söderstrand och Peter Gustafson är djupt tragisk. Här finns bara förlorare och den här affären kommer, oavsett utgången i rättssalen, att följa med dem hela livet.
Vad sanningen är i själva sakfrågan vet bara de själva.

Det började så bra med ett tränar-elevförhållande. Vad som hände den där hotellnatten i England 1990/1991 vet bara de inblandade själva. Vad som gick snett, om det var ett övergrepp på hotellet eller en uppdiktad historia i samband med den efterföljande hästaffären får omvärlden aldrig veta. Det känner endast Sylve och Peter till - och så lär det förbli, oavsett vad rättegången i Norrtälje kommer fram till senare i år. Rätten kommer att komma fram till vad som hänt i lagens mening. Det behöver inte nödvändiugtvis överensstämma med vad som faktiskt hänt.

Om Sylve talar sanning och han blivit falskt anklagad lever han med ryktena och angreppen. Det är en fruktansvärd situation att befinna sig i och det är absolut förståeligt att han vill söka upprättelse.

Om Peter talar sanning lever han med minnet av ett övergrepp från en som han befunnit sig i beroendeställning till. Det är en fruktansvärd situation att befinna sig i och det är absolut förståeligt att han agerar som han gör.

Det omvända kan sägas om den part som har fel: cyniskt och planerat agerande, känslokallt och ett övergrepp antingen fysiskt eller psykiskt. Eller ligger sanningen någonstans mellan? Välkommen till de eviga tvivlens värld. Oavsett vem som har/får rätt finns det inga vinnare i det här.

Bara djup tragik.